1734-1783 English painter. He trained in London with Benjamin Wilson before going to Rome in 1757, where he studied with Anton Raphael Mengs. In Rome he met Charles Compton, 7th Earl of Northampton, who paid him an allowance and in Venice in 1763 introduced him to Edward Augustus, Duke of York. The Duke commissioned a conversation piece of himself and his travelling companions (version, 1764; London, Kew Pal., Royal Col.). The figures are awkwardly posed, but the polished elegance of each shows the influence of Mengs. In 1765 Brompton returned to London with Nathaniel Dance and established a good practice with small-scale works in the manner of Johann Zoffany, such as William Pitt, 1st Earl of Chatham (1772; Chevening, Kent), which exists in several versions. He also produced portraits on a larger scale, including the enormous Henry Dawkins with his Family (1773; Over Norton Hall, Oxon).   Related Paintings of Richard Brompton :. | The Duke of York with his Entourage in the Veneto (mk25) | Portrait of Thomas Lyttelton | Portrait of Aleksandra Branicka lady-in-waiting of Catherine II | Catherine II | Admiral Sir Charles Saunders |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jean-Francois Portaels
(3 April 1818 - 8 February 1895) was a Belgian orientalist painter and director of the Academie Royale des Beaux-Arts in Brussels. Portaels was born in Vilvoorde. His father, a rich brewer, sent him to study at the Royal Academy, whose director, François Navez, took him on soon after in his own workshop. About 1841 Portaels went to Paris, where he was well received by Paul Delaroche. The Rose VendorAfter his return to Belgium, he won the Grand Prix de Rome in 1842. He then travelled through Italy, Greece, Morocco, Algeria, Egypt, the Lebanon, Judaea, Spain, Hungary and Norway. On his return to Belgium in 1847 Portaels succeeded H. Vanderhaert as Director of the Academy in Ghent. In 1849 he married the daughter of his first teacher, Navez, and in 1850 he settled in Brussels; but when he did not get the post of director of the Brussels academy, and wished, nevertheless, to carry on teaching as his father-in-law had done, he opened a private studio-school, which became one of great significance in the development of Belgian art. Once more he went on his travels, spending time in Morocco; he returned to Brussels in 1874, and in 1878 became Director of the Academie Royale des Beaux-Arts which had so long been the object of his ambition. He died in Schaerbeek.
Francis Bacon
English , 1561-1626 British statesman and philosopher, father of modern scientific method. He studied at Cambridge and at Gray's Inn. A supporter of the Earl of Essex, Bacon turned against him when Essex was tried for treason. Under James I he rose steadily, becoming successively solicitor general (1607), attorney general (1613), and lord chancellor (1618). Convicted of accepting bribes from those being tried in his court, he was briefly imprisoned and permanently lost his public offices; he died deeply in debt. He attempted to put natural science on a firm empirical foundation in the Novum Organum (1620), which sets forth his scientific method. His elaborate classification of the sciences inspired the 18th-century French Encyclopedists, and his empiricism inspired 19th-century British philosophers of science. His other works include The Advancement of Learning (1605),